Om Siri         Aktiviva's Kennel & Kurser   Att behålla en valp ur sin första egenuppfödda kull är speciellt. Siri kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Hon är inte speciellt lik sin mamma Sasha, utan är nog mer sin pappa Oscars dotter. Otroligt kelig och lyhörd. Kanske lite väl lyhörd, mjuk och känslig i vissa sammanhang. Som valp och unghund var hon en mycket lovande hund, både inom jakten och lydnaden. Vid Tollarspecialen 1999 blev både Siri och Ella godkända vid juniorklassens jaktprov. 1:a pris i lydnadsklass I hade hon tagit redan ett par veckor innan specialen, men tillsammans med fyra av sina syskon var hon med och tävlade lydnad på specialen. Alla fem syskon tog 1:a pris. Brorsan Boogie tog då hem titeln Årets Lydnadstollare med fantastiska 197 poäng i lydnadsklass I. Gissa om vi firade! Året därefter tog Siri själv hem titeln efter att ha fått 198 poäng i lydnadsklass II. Tyvärr började den tidigare så lovande unghunden att börja sloka allt mer. Det tog ett tag innan jag började misstänka sjukdom som orsak. Hon blev vuxen, familjen utökades med barn vilket givetvis påverkade hennes vardag. Men efter ett par år av allt fler diffusa symptom på att nåt var på tok så fick hon diagnosen sköldkörtelrubbning. Det tog nåt år med Levaxin innan hon hämtat sig och fått krafterna åter.  Trots alla dessa omständigheter har hon i alla fall samlat på sig några priser i jaktprovssammanhang. Bäst har hon gått på tollingjaktprov där hon har ett 3:e pris i ÖKL på officiellt prov (fr o m 2007) och ett 2:a pris i ÖKL på inofficiellt prov.   I lydnadssammanhang har hon tävlat upp i elitklass, men efter att ha stampat där en tid beslutade jag mig för att pensionera henne. Tränar på hemmaplan gör vi dock fortfarande och den gamla damen blommar bara upp mer och mer med åldern. Hade vi varit yngre, Siri och jag, så hade vi nog provat på freestyle. Här hemma "dansar" vi lite i smyg, men vi har aldrig gjort nåt officiellt framträdande.   Susanna Hallgren© 2008