Om Sasha         Aktiviva's Kennel & Kurser   Sasha var min första hund. Det var hon som introducerade mig i hundträningens och hundtävlandets underbara värld. Att det var hon som introducerade mig och inte tvärtom är lite talande för hur vår relation såg ut de första åren. Sasha var kanske inte den allra lättaste första hunden. Hon var en smart, självständig, egensinnig hund med ett stort sinne för vad som var mest lönsamt. Att hundar är egoister är ingen nyhet, men kanske var hon en extra smart egoist. Våra första år tillsammans var fulla av aktiviteter och kurser. När Sasha var drygt ett år träffade jag Madeleine Sturemyr (idag Michaelsson), en jätteduktig instruktör aktiv vid dåvarande Uppsala Agilityvänner (numera Uppsala Hundvänner). Vi gick en agilitykurs för henne, som följdes av ett par tävlingslydnadskurser. Stort tack Madeleine för den vägledning vi fick! Det blev lite av en vändpunkt för både mig och Sasha. Att man med lite smartare träningsmetoder kunde få så mycket bättre resultat! Nu började vi även vår tävlingskarriär. Lydnadsklass I debuten gick lysande - 1:a pris och klassvinst. En förvirrad matte hade inte ens en tävlingsbok (som man hade på den tiden). Tack och lov fanns det en mer rutinerade tävlingsförare i publiken som var snäll nog att ge mig en av sina oanvända böcker. Han hade hunnit skriva på sitt namn på framsidan, men hade inga ifyllda resultat i boken. Väl hemma tip-x:ade jag över deras namn (Ulf Karlborg och Freitos Sheila) och skriv i vårt eget. Några år senare insåg jag vilka de var... (landslagsekipage). Strax därefter började vi tävla agility, vilket visade sig vara vår grej. 1995 kvalade vi in till SM. Då var vi fortfarande väldigt orutinerade och platsade inte riktigt i SM sammanhang. Väl där diskade vi oss i första loppet. Åren därefter hade dock rutinen växt och 1997 kvalade vi åter in. Den här gången lyckades vi ta oss till final. Slutresultatet blev en 13:e plats och massor av mersmak på den tävlingsupplevelse att vara med i en SM final innebar. I jaktträningssammanhang hade Sasha många goda kvaliteter. Tyvärr lyckades vi aldrig fullt ut i provsammanhang. Ett 3:e pris i NKL på officiellt SSRK prov lyckades vi få till. I inofficiella sammanhang fick vi som bäst ett 2:a pris. Vi provade även på att starta på tollingjaktprov, men det där med tolling förstod Sasha aldrig riktigt nyttan av. "Vadå tolla? Det står en skytt där och det sitter en kastare ute i en båt! Då kan vi ju inte leka med en boll! Om matte förlorat förståndet så får jag ta saken i egna händer." Men en nedlåtande blick lämnade hon mig i strandkanten med mina tollingföremål. Själv simmade hon ut till båten, klättrade upp i den och tog sig en and, som hon snyggt och prydligt levererade in. Tyvärr fick vi inget pris, trots att hon därefter gjorde ett lysande apporteringsarbete både i vattnet och på land. Men det var ju ett tollingjaktprov och då måste man kunna tolla också.   Sasha var en stor personlighet med många talanger. Jag har många gånger undrat vad vi hade kunnat åstadkomma tillsammans om jag hade haft den rutin jag har idag när hon var liten...   Susanna Hallgren© 2008